På måndag är det dags, då är Croissants till frukost klar för sättning, då är det färdigredigerat. När manuset kommer tillbaka som satt text återstår korrekturläsning men det är, vilket jag skrivit förr, en helt annan sak. Att korrekturläsa handlar om att se var tryckfelsnisse varit framme, inte att flytta text eller formulera om.
Gissa vad jag kommer att ägna helgen åt? Just det, läsa igenom hela manuset och kontrollera en sista gång att allt hänger ihop, att inga klaffel smugit sig in. Hittade faktiskt några stycken senast och tog mig för pannan ...
Men vi ska göra annat också, gå på bio till exempel.
4 kommentarer:
Måste vara häftigt att se sin text i satt form.
Tänker att det, till en början, måste kännas som att det inte är din text (på samma sätt som du skrev om när du läste manuset i sin helhet efter första vändan hos förlaget). Och jag tänkter att den distansen behövs för att se tryckfelsnissens inspel. Eller är jag ute och cyklar. Jag känner i allafall så om jag enbart läst mina texter på skärm och sen får se dem i utskrift. En viktig och fantastisk skillnad...
Ja, Manilla, precis så är det! Det är när du får den satte texten i retur som det blir allvar av det hela. Då är det inte längre ett manus du läser igenom, där är det en bok! Och det ändrade formatet gör att du upptäcker en massa småfel du kunde svurit på inte fanns.
"Satta texten" ska det nog vara ... :)
Allvar, och sååå nära målet!
Skicka en kommentar