torsdag 23 januari 2014

Nem till middag

Barndomsupplevelser är starka. De häftar sig fast i minnet och är lika ovilliga att släppa taget som silvertejp.
Jag minns när vi bodde i Senegal och hade som tradition att åka hela familjen, inklusive farfar, till den där restaurangen som serverade underbara Nem - vietnamesiska vårrullar. Spröda och krispiga och inte alls som de bastanta kinesiska varianterna som jag aldrig lärt mig tycka om.
Gammal var jag inte, första gången jag smakade på Nem, fem-sex år kanske, men jag minns fortfarande hur otroligt gott jag tyckte att det var. Och fortfarande tycker.
Nem ska man rulla in i ett salladsblad tillsammans med lite mynta, och sedan doppa i en sås kallad Nuoc Cham innan hela rullen stoppas in i munnen. Nem ska givetvis ätas med fingrarna., något annat är inte tänkbart.
Jag ä l s k a r Nem. Passionerat.
Länge saknades ett ställe i Stockholm där man kunde äta äkta och god vietnamesisk mat. Tack och lov är det inte så längre och jag slipper ägna mig åt Nem-orgie varje gång jag kommer till Frankrike. Fransmännen älskar också vietnamesiskt mat nämligen, vilket förmodligen har att göra med att delar av Indokina en gång tillhörde det franska kolonialimperiet.
Ikväll var jag ute med Eva och Jenny. Vi pratade oavbrutet i tre timmar. Om livet och skrivandet.
Och så åt vi Nem.
En mycket bra kväll.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, det var en mycket bra kväll. Jag uppmärksammade att vi åt Nem på samma sätt - inrullade i salladsbladet och med fingrarna. Något annat är som sagt inte tänkbart.
Kram från delfinen - en allegori jag för övrigt blir allt gladare av ju mer jag tänker på det.

Annika Estassy Lovén sa...

Delfiner ... Vackra, glada, kreativa och håller hajarna på avstånd ... Kram!

Andra intryck sa...

Det låter som en riktigt härlig kväll!
Hm, Nem har jag aldrig ätit, det måste jag prova.

Åsa Hellberg sa...

Jag tror att jag åt det häromdagen, på en vietnamesisk restaurang som låg ... ja du. Söder någonstans. Nära södermannagatan. Något med xxxplan.
Gott och kitshig inredning.
Tror jag återkommer.

Eva Swedenmark sa...

Nem Nem Quan (på Åsögatabn) är verkligen min favoritvietnamesrestaurang. Jättegod mat och bra stämning.
Och helt underbart att äta Nem och prata liv och skrivande med dig och Delfinen!
Apa eller lejon, jag sliter med frågan :)