söndag 1 juni 2014

Fina ord från Manilla om Croissants till frukost

Jag har sagt det förr - bland det roligaste som finns är att få läsarreaktioner. Som ett kvitto på att mina texter inte landar i tomma intet.

Idag kom ett mejl från Manilla, ett mejl som fick mig att ta ett litet glädjeskutt eftersom Manilla bland annat berömde mitt språk:
Ditt språk är fantastiskt läsvänligt, dels går det inte att sluta läsa för att det flyter på så väl, dels skriver du på ett sätt som snabbt skapar inre bilder. Du har ett filmiskt språk med dig in i ditt skrivhantverk och det lyfter berättelsen.
Saken är den att jag arbetar väldigt mycket med just språket, vrider och vänder på ord och meningar för att få dem att harmoniera med varandra, ge texten rätt rytm och skapa inre bilder.

Sedan kommenterade Manilla mina kapitelövergångar som hon tycker bidrar till att berättelsen aldrig avstannar utan hela tiden behåller sin viktiga styrfart. Och saknaden som först blir kring det kapitel som slutar övergår istället till att jag som läsare får vara med och fylla i vad som händer mellan kapitlen. Den dialog som uppstår mellan mig som läsare och texten och dig som författare gillar jag skarpt!
Fantastiskt skoj att Manilla uppskattar mitt sätt att berätta eftersom det är ett medvetet grepp från min sida att lämna mycket åt läsarens egen fantasi. Det är ju det som är det underbara med att läsa romaner, att få kliva in i en värld som jag som läsare är medskapare till.

Vilken fin söndagskväll det blev! Stort tack!

1 kommentar:

Manilla sa...

Varsågod Annika!!
Och nu blev det jag som gjorde ett litet glädjeskutt för att mina ord tagits emot så väl av dig och fått sådan betydelse:) Tycker det är häftigt hur dina avsikter med ditt skrivande uppfattas så på pricken av mig som läsare. Det finns en medvetenhet i våra respektive roller, du som författare och jag som läsare. Det är väl därför vi älskar det vi gör!