torsdag 3 juli 2014

Jag skriver om Louise

Skrivprocessen är en märklig grej på så vis att den är helt och hållet individuell. En del författare skriver ett synopsis på hundra sidor innan de börjar, andra planerar ingenting.
Själv gillar jag att veta vart mitt berättelse ska ta vägen och det är därför som jag går omkring och tänker så himla länge innan jag börjar skriva.

Det första jag bestämmer är vem eller vilka storyn ska handla om. Jag måste lära känna mina romanfigurer ordentligt innan jag kan sätta igång. Valen de gör och sättet de hanterar sina problem på, leder till allt som sedan sker. Känner jag dem inte tillräckligt väl vet jag inte heller hur de kommer att uppföra sig och då brukar det ta tvärstopp. De kan inte gå emot sin natur, även om deras handlingar får tråkiga följder.

Min nya hjältinna Louise börjar bli mig så välbekant att det är som om hon fanns på riktigt. Jag vet det mesta om henne men hon har stor integritet och jag anar vissa hemligheter ... Hon är ingen pappfigur längre utan en komplex varelse. Jag babblar om henne mest hela tiden.
T lyssnar och nickar - han har varit med förr.

Så. Huvudrollen är klar, de två viktiga birollerna likaså. Jag har ett första kapitel och jag vet precis vad temat för min berättelse är och hur den slutar. Hela bakgrundshistorien är nedtecknad, den osynliga grunden som allt annat vilar på. Jag vet var i kronologin de avgörande scenerna ska in och varför. Jag har även skrivit ner Louises utvecklingsresa.
Med andra ord - jag är klar med mina ABCDE - Action, Background, Conflicts, Development och End (det som är själva handlingen/intrigen). Jag skriver lite om det hos Storydoktors.

Nu är det dags att förvandla det hela till konkreta scener. Jag gör det en akt i taget. Först när den är färdigskriven detaljplanerar jag nästa akt. Jag tänker att det är lite som med väderprognoser - ju längre fram de sträcker sig, desto större risk att de spricker. När jag väl kommit fram till sista akten brukar den vara så självklar, en naturlig konsekvens av allt som hänt i de tidigare två, att den - faktiskt - skriver sig självt.

Så varför allt detta jobb nu? Varför inte bara flödesskriva ett råmanus, hoppas på det bästa och fixa till det som behöver fixas till vid redigeringen? Därför att det är ett så himla mycket större jobb att rätta till misstagen i efterhand än innan. Det passar mig inte alls.

Vad min nästa bok ska handla om? Den ska handla om Louise ... Det blir ett relationsdrama - förstås - som jag hoppas ska engagera, beröra och underhålla läsaren samt ge henne en inblick i vad det innebär att vara människa.
Jag kallar det feelgood.

4 kommentarer:

Ebba Range sa...

Ah - Louise är ett vackert namn.
Ett släktnamn i vår familj. Själv heter jag ju Ewa-Louise före Ebba. Mormor, dotter, dotterdotter och en systerdotter bär också det namnet.
Lycka till med dina planer för din Louise :)

Annika Estassy Lovén sa...

Tack, Ebba! Ja, Louise är ett vackert namn och jag hoppas att du ska gilla henne.

Nina sa...

Spännande!

Jag gillade ABCD, inte hört den tidigare.

Annika Estassy Lovén sa...

Det finns ju ett antal modeller men jag tycker att just denna sammanfattar en intrig på ett bra sätt.