Jag drömde om djävulen nyss, en s.k. klardröm vilket innebär att jag visste att jag drömde och kunde styra det som hände i den. Men jag minns inte om det var så att jag mötte honom (för mig är Hin Håle en han, definitivt inte en hen eller hon) eller om jag bara var orolig för att möta honom eller om jag hade honom bakom ryggen. Att drömmen utspelade sig i våra nya kontorslokaler, dem vi flyttar in i den 7 november som det är sagt (som jag har sagt), ska vi nog inte försöka analysera. Men nu är jag vaken och det är T också och vi har druckit te och ätit macka trots att det är mitt i natten. Han lyssnar på Stoner som ljudbok och jag - tja, jag bloggar. Varför inte utnyttja sömnlösheten till något vettigt, liksom.
Fast det där med att drömma om djävulen - varför? Jag tror inte ens på honom.
2 kommentarer:
Jag har aldrig haft en klardröm vad jag vet. Det låter spännande (även om hin håle kanske inte var opitmal att drömma om):)
Drömt om djävulen har jag gjort sedan jag var barn. Konstigt. Beror kanske på att jag var barn i ett katolskt land?
Skicka en kommentar