Kvinnan i guld

Ikväll har jag skickat iväg ett argt mejl till projektledaren för vårt husbygge i Frankrike. Jag har tröttnat på att vänta på offerter som aldrig kommer och på att inte få svar på mina frågor. Vi vill  bygga ett hus, vi har alla tillstånd som krävs och dessutom en budget. Hur svårt kan det vara att få ändan ur vagnen och ge oss besked? Riktigt så explicit var jag inte när jag skrev men även om artighetsfraserna var många tror jag att andemeningen gick fram. Samtidigt passade jag på att beklagade mig hos vår trevlige franskfödde granne därnere och till skillnad från projektledaren svarade han med vändande post. Jodå, han kände igen allt och var lika frustrerad han - han har väntat i evigheter på att få ett garage byggt.

Nåväl. Jag har också gjort annat idag. Gått på bio till exempel. Igen. Men så älskar jag film och då på en biografduk, utan reklamavbrott. Jag avskyr när långfilmer styckas sönder av reklam. TV-seriers dramaturgi är anpassade på ett annat sätt.

Idag blev det "Kvinnan i guld", en sann historia om hur Maria Altmann, femtio år efter att hon flytt andra världskrigets Wien, kämpar för att få tillbaka konsten som nazisterna stal från hennes familj. Med strålande Helen Mirren i huvudrollen.
En riktigt bra film.