Kanske är vi galna.

Det kan mycket väl vara så att vi är lite galna, T och jag. Eller så är vi väldigt kloka. Framtiden får utvisa, tänker jag. En sak är säker – vi gör det som känns rätt för oss. Mer känsla än förnuft, tycker säkert somliga …

Lägenheten i Djurgårdsstaden är uppsagd vilket känns som en befrielse. Typ 100 kilo som lyfts bort från våra axlar.

Samtidigt förhåller det sig på det viset att den lägenhet vi köpt i Norrtälje inte blir inflyttningsklar förrän om tidigast ett år. I värsta fall om ett och ett halvt år. Med nybyggnationer vet man inte så noga. Så vad göra under tiden?

Vår första tanke var att bo i stugan. Det skulle gå men det vore, av många olika anledningar, inte det optimala. Efter att ha kliat oss i skallen ett tag, bestämde vi oss till slut för att mellanlanda någonstans. Fortfarande i Norrtälje, det är ju ändå hit vi vill och ska. Ikväll blev det klart var: en tvåa i samma kvarter som vår lägenhet kommer att byggas.

När detta skrivs sitter jag i stugan. Det är rejält kallt ute och massor av snö. Vi har tänt ljus och gjort en brasa och dricker te. Vi talar om framtiden. Om Frankrike och om Norrtälje. Och om mamma. Jag tror faktiskt att hon skrattar gott åt våra påfund. Men jag tror också att hon hejar på oss. Var det något som mamsen inte var rädd för så var det äventyr.

I väntan på att vår riktiga lägenhet ska byggas tänker vi bosätta oss här. Inflyttning i april. Hurra!