Äntligen sover jag. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det är någonting visst med stugan. Ingenstans slappnar jag av så bra som här vintertid. Det är som om mörkret och avsaknaden av färger har en rogivande effekt. Så jag sover. Och promenerar och läser igenom mitt manus i brasans sken (inte sant, mina ögon kräver elljus, men det lät författarromantiskt och bra).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar