Det sista av vårt bohag anlände till Norrtälje idag, det som
flyttfirman glömde kvar i hissen på vår gamla adress. En blyg ung man med
förvirrad och stressad uppsyn kom med det. Jag frågade honom om han hade tänkt
bära upp allting själv (ingen hiss) och det hade han. Givetvis hjälpte jag till,
trots att vi de facto betalat rätt så mycket pengar för att slippa bära och
kånka. Men jag klarar inte av att stå bredvid och se på när andra sliter, jag
bara måste hugga i jag också.
Fredagkväll. Sonen ringde nyss för att småprata och jag
hörde att han log när jag berättade om våra äventyr. Det kan vara så att inget
vi gör förvånar honom längre.
I morgon ska T och jag börja packa upp det som vi ägnat så
många timmar åt att packa ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar