lördag 30 december 2017

Att lyckas med livet snarare än lyckas i livet.

Nytt år snart och nya utmaningar!
Stora och viktiga förändringar kräver noggranna förberedelser och jag har ju lite på gång: att gå över till att skriva och jobba som egenföretagare på heltid, sälja stugan, bygga klart vårt franska hus, bli med hund ...
När jag tänker på alla förändringsprojekt som jag varit med om i mitt liv, slår det mig att själva genomförandet brukar gå till på samma sätt. Ibland har jag hoppat över några moment, tänkt att friskt vågat, hälften vunnet, vilket kanske inte är att rekommendera. Men jag behöver lite spänning i livet – jag antar att det är entreprenören i mig som måste utmanas. Det har gått bra för det mesta men ibland har jag fått lov att revidera planerna.

Vad vill jag uppnå? 
Det börjar med att jag formulera för mig själv hur jag skulle vilja ha det istället för tvärtom.
Negativa tankar är en tydlig signal på att jag bör förändra något i mitt liv. Fastnar jag i det negativa riskerar jag att få mer av sånt jag inte vill ha. Alltså måste jag byta tankespår och ställa in hjärnan på önskad kurs. Mitt undermedvetna hjälper mig att nå dit jag vill. Det handlar inte om att tänka positivt och blunda för farorna, utan om att träna hjärnan i att tänka konstruktivt.

Jag aktar mig för negativa drivkrafter
Det har hänt att jag krisat och velat slänga allt gammalt över bord. Men kriser är ingen lämplig språngbräda in i en ny livsfas. Lyckad förändring innebär utveckling, inte ödeläggelse. Jag har tvingats ta tag i mina problem istället för att försöka fly från dem. Jag har även lärt mig att inte ha bitterhet som drivkraft, det leder ingenstans.

Jag går inte emot mina värderingar
Att leva i enlighet med sina värderingar ger en känsla av mening och höjd livskvalité. Därför har jag slutat att fatta beslut som strider mot den jag är och det jag tror på – jag mår bara dåligt av det. 

Jag testar först
Är jag osäker på om projektet jag planerar är rätt för mig så testar jag först. Tillbringar mycket tid i Roslagen, även på vintern, innan jag flyttar till Norrtälje till exempel. Eller hyr hus i Cerbère innan vi börjar bygga. Eller skriver på min fritid i flera år innan jag säger upp mig för att bli författare på heltid. Eller är tillsammans med T i hela sex månader innan vi flyttar ihop ...

Jag kompetensutvecklar mig
Kräver mitt projekt nya kunskaper så ser jag till att skaffa mig dem. Läser på och går kurser.

Jag gör en budget
Hur resurskrävande är mitt projekt? Hur länge räcker mitt sparkapital? Vad har jag för kostnader? Hur mycket kan jag handla för varje dag? Vad klarar jag mig utan? Vilka uppoffringar är jag beredd att göra? Jag avskyr att behöva oroa mig för ekonomin så där är jag en försiktig general – vill gärna ha både hängslen och livrem.

Jag gör inget om inte T är med på båten
De flesta som varit med om det bekräftar att det stämmer: livsavgörande förändringar är en tuff värdemätare av ett förhållande och ens relation kommer att påverkas på ett eller annat sätt. Finns där sprickor riskerar den att fullständigt krackelera. En stark och stabil relation däremot kommer att bli än starkare. Jag känner mig trygg med T och min relation men skulle han inte frivilligt kliva ombord på båten, blir den kvar i hamn. Jag är ingen ensamseglare.

Jag har inte bråttom
Tålamod är inte min bästa gren men jag har insett att jag måste vara uthållig om jag ska lyckas. Stora förändringar kräver både tid och planering så jag skyndar långsamt. Tar god tid på mig att sätta ord på min längtan, förbereder mig. Livsavgörande beslut ska inte stressas fram. Jag försöker inte längre att äta upp hela elefanten i en enda tugga, utan tar små bitar i taget. Med andra ord – jag sätter upp realistiska delmål.

Jag släpper taget
Det kan vid första anblicken tyckas lätt att släppa taget om det gamla men så är sällan fallet. Förändringar innebär att tvingas göra avkall på vissa saker, att välja bort. För att kunna omfamna det nya måste jag alltså först ta farväl av det gamla, och avsked kan vara smärtsamma. Jag är beredd på att jag kommer att känna mig ledsen eller vemodig ibland.

Jag förbereder mig mentalt
Som sagt – stora förändringar framkallar stora känslor. Jag kommer att pendla mellan att känna mig rädd, nervös, ängslig, orolig, uttråkad, osäker, otålig, otillräcklig och frustrerad. Jag kommer att tvivla. Men jag accepterar känslorna som en naturlig del av min förändringsprocess och ser till att balansera upp dem med sånt som får mig att må bra.

Jag träffar likasinnade
Vägen mot förändring är lång och full av fallgropar och jag är en sån som gärna ber min omgivning om synpunkter trots att jag vet att alla välmenta råd bara kommer att göra mig än mer förvirrad. Det finns dessutom de som tycker att jag inte ska förändra någonting alls utan bli vid min läst. Av omtanke eller för att de projicerar sin egen rädsla för förändringar på mig. Därför ser jag till att också träffa människor som tänker i samma banor som jag. Jag hämtar lärdom och inspiration från de som redan vågat språnget.

Jag har en plan B 
Inget är så hämmande som rädslan för att misslyckas. Därför vill jag redan från början ha en plan B i beredskap. Utifall att. Men bara för att allt kanske inte blev som jag hade tänkt mig, betyder det inte att jag har misslyckats. Jag försöker istället att se det som att jag blivit en erfarenhet rikare och att jag skaffat mig värdefull kunskap inför nästa projekt …

Inga kommentarer: