söndag 4 februari 2018

Mimosans tid

Februari, mimosans tid i södra Frankrike. Doften av min barndom.
Det slår mig att farmor (1908-1998) var i min ålder när hon fick sitt första egna hem. Hon flyttade från sina föräldrar i och med att hon gifte sig med farfar. Strax därefter tog de båten över till Afrika där hon blev kvar i många år. De bodde i olika länder beroende på var farfar skickades att jobba, och hyrde möblerade hem. Hon flyttade tillbaka till Frankrike när kriget bröt ut och bodde hos släktingar. Inte förrän farfar gick i pension 60 år gammal och också han flyttade hem till Frankrike, fick farmor sitt egna hus, Le Paradou, byggd på en sluttning utanför Nice. "Villan" som vi också sa. The one and only.

Farmor berättade ofta för mig hur spännande och fantastiskt hon tyckte det var att äntligen få bestämma över färgsättning och materialval. Köpa nya möbler och husgeråd. Hon laddade med massor av inredningstidningar, gick på olika antikvitetsaffär och kombinerade fynden hon gjorde med möbler och prydnadssaker hon samlat på sig under åren i Afrika.

Det blev ett stort hus med många sovrum. Vita marmorgolv och öppen spis i vardagsrummet, mosaik i badrummen och en terrass med utsikt mot alperna i norr och havet i söder. Mimosa-allé, citrus- och fruktträd, vindruvor och massor av rosor och blomsterrabatter. 25 år fick farmor och farfar med sitt hus. Le Paradou såldes när farfar dog vintern 1988. Han blev 84 år.
Jag tror att jag med bygget i Cerbère försöker återskapa lite av Le Paradous magi. Bergen, havet, solen och ett hus att samlas i.
Farmor i Afrika. Kanske i Djibouti.
Farmor som jag minns henne.
Februari, mimosan har slagit ut.
Farfar i sin älskade mimosa-allé.
Farmor är nog 60 år på den här bilden. Tillsammans med min bror.
Och blommande mimosa.

2 kommentarer:

Boel sa...

Så spännande med din farmors liv. Jag är 57 och man funderar mycket på sina rötter och val man gjort och gör nu tycker jag. Att man blivit den man är bl.a. på grund av/ tack vare sina äldre släktingar. Man är i en ålder där man kan se både framåt och bakåt.
Det ser ut som din farmors hus ligger på Corniche Fleurie med Saint Jeanette i bakgrunden. Kanske går jag förbi Le Paradou på min morgonpromenad!

Annika Estassy Lovén sa...

Jag känner igen mig precis i det du beskriver, Boel! Och du har dessutom helt rätt när det gäller Le Paradou - huset ligger på Corniche Fleurie! Chemin du Cal de Spagnol närmare bestämt.