Avtackning

Bara för att jag i många år jobbat som chef och ledare, är aktiv på sociala medier och tycker det är roligt att prata om mitt författarskap inför en publik, innebär det inte att jag är en person som gillar att vara i centrum.

Faktum är att jag inte gillar det alls.

Jag föredrar att vara iakttagaren, den som står lite vid sidan av och håller koll.

Hur det går ihop med att jag samtidigt tycker det är skoj att stå på en scen kan man fundera över, men enligt min egen analys handlar det senare om att framföra ett budskap, att berätta en berättelse. Det handlar om kommunikation, inte om att jag behöver bli bekräftad.

Därav att jag bestämt tackade nej till en storvulen tillställning när frågan om hur jag ville bli avtackad kom. En trevlig lunch med mina f.d. medarbetare och styrelsen räckte gott. Det intima passar mig bättre.

Och så blev det också när jag igår tillbringade en mycket trevlig eftermiddag på min gamla arbetsplats. Tack kära ni för att ni hade ordnat det så fint. Tack för maten, för chokladprovningen, för de fina presenterna och för det improviserade författarsamtalet. Och tack för alla fina ord!

Tulpaner och tistlar. Så passande! :D