söndag 7 oktober 2018

Söndagsutflykt till Cap de Creus

Det regnade rejält i natt och blixtrade som sjutton över havet. Sedan vaknade La Tramontane och lagom tills pappa kom för att spendera eftermiddagen med oss, var himlen rentvättad och blå igen.

Vi åkte över till den spanska sidan av Katalonien, bort till nationalparken och fyren på Cap de Creus som vi klara dagar ser från Cerbère. Klippan ligger bara 47 kilometer bort men vägen är kurvig och medelhastigheten inte högre än 40 kilometer i timmen. Det gjorde inget, målet var väl värt resan.
Roligt att få umgås med pappa och lära känna honom på nytt och jag vet att han känner detsamma. Vi brukar tala om både gamla och nya tider. Skratta åt gamla minnen och hoppas på en ljus framtid.

Mina föräldrar skiljde sig när jag var tonåring och mamma tog med oss när hon flyttade tillbaka till Sverige. Pappa träffade jag på somrarna bara. Jag tänkte inte så mycket på det, det var som det var och jag hade fullt upp med mitt eget liv. Dessutom bråkade vi ofta. Men tiden går och det känns bra att få umgås med varandra igen innan det är för sent.



Inga kommentarer: