Den som spar hon har ...

... men inte särskilt roligt, om man ska tro det gamla ordspråket. Och det var inte särskilt roligt att sitta nästan ett dygn i sträck och jobba med Nelly. Jag har värk i axlarna och armarna, och huvudet är fullt av mos. Men jag blev klar med avsnitten jag lovat skicka in till förlaget! Klockan 06.06 i morse mejlade jag iväg dem efter att ha redigerat hela kvällen och natten. Hiss eller diss? Svaret kommer nästa vecka när jag träffar förlaget.
Så vad har jag lärt mig av det? Att inte skjuta upp jobbet som ska göras och spara allt till slutet. Och att långa, intensiva skrivpass inte är något för mig. Fast det visste jag ju redan och snart sitter jag säkert här igen och förbannar min förmåga till prokrastinering.

Från eftermiddagens promenad med Dexter.