onsdag 25 december 2019

Juldagen 2019

Denna, min första sedan jag var barn, franska jul firas tillsammans med bara make och hund. Inte med barn eller barnbarn, syskon, föräldrar eller andra släktingar. Helt självvalt och därför inte ett dugg synd om oss. Men lite konstigt känns det. Jul är ju gemenskap. Däremot saknar jag inte den svenska julmaten, vintern eller mörkret, inte heller ankan Kalle och hans vänner eller andra teveprogram, inte ens familjen Svensson.
Vita jular är fina men jag är ingen vintermänniska. För min del får det gärna bli vår direkt efter trettonhelgen, och därför älskar jag vädret vi har just nu. Okej, lite märkligt är det att se sädesärlor vippa omkring och höra stararna vissla och flöjta (de försvinner norröver igen när värmen kommer), istället för hungriga talgoxar, grönfinkar och koltrastar men jag lovar – man vänjer sig snabbt!
Vad jag däremot saknar är:
- att se adventsstakar och julstjärnor i byns alla fönster, istället för stängda fönsterluckor,
- att gå till kyrkan och sjunga in julen,
- att slå in paket istället för att ge bort digitala julklappar,
- att på juldagen säga ”god fortsättning” till alla.
Sånt skapar julkänsla.
Men så gjorde jag i ordning mitt juleträd, blandade till min egen vin- och romglögg, tände mängder med stearinljus, satte på julmusik och i morse sa jag ”god fortsättning” till T så fort vi vaknade. Sedan åt vi färsk baguette med smör och honung på och begav oss till vårt favoritställe – bergen. En juldag så god som en annan.
Julen har varit ovanligt varm, enligt tidningen. Faktiskt den varmaste man någonsin uppmätt. 22 grader i Perpignan igår och 20 idag. I Cerbère är det ett par grader svalare – i skuggan.

Inga kommentarer: