Long time no see ...

Hua vad tiden går! Fort dessutom. Jag har sedan sist hunnit ta min andra vaccindos samt tillbringa en härlig vecka i Linköping tillsammans med barn och barnbarn. Vädret var fantastiskt även om de mina tyckte att det var för varmt, och småflickorna ljuvliga. Vi firade deras födelsedagar medan jag var där, ett respektive två år. De är inga bebisar längre, Isabelle och Hedda, utan livliga och roliga töser. Den yngsta, kan både gå och springa redan, och lärde sig medan jag var där att öppna trädgårdsgrinden och smita ut till allmänningen och lekplatsen.

Och så firade vi släppdagen av Många lögner små med champagne och svenska jordgubbar! Min sjunde berättelse, min sjätte roman och den tredje i Månebysviten. Vi får väl se om det blir en fjärde ...

Men nu är jag alltså hemma igen. Jag åkte tåg från Linköping till Arlanda för att sedan ta flyget till Toulouse via Amsterdam. Kom fram sent på kvällen i Toulouse och sov över på flygplatshotellet. Morgonen därpå tog jag flygbussen till stationen och tåget till Cerbère via Narbonne och Perpignan. Många etapper men allt klaffade perfekt. Inga förseningar eller långa väntetider.

Deltavarianten av viruseländet sprider sig över världen och i Frankrike är smittspridningen värst i just vårt departement, Pyrénées-Orientales. Anledningen tros vara närheten till Spanien där det är ännu värre och festande ungdomar. Vi måste därför bära munskydd utomhus igen, restaurangerna måste stänga klockan 23 och vaccinationspass eller negativt test måste visas upp innan man får komma in på diverse nöjeslokaler. I skrivande stund diskterar nationalförsamlingen hur pass tvingande covidpass och vaccination ska bli. 

Herregud vad trött jag är på allt vad covid heter! En positiv sak dock är att sjukvården, tack vare att så många är vaccinerade nu, inte alls är lika hårt belastad som tidigare. Hoppas det fortsätter så.

Barn och barnbarn

Hurra för mig och min nya bok!

Svensk sommar ...

Bad i Stångån