Jag gillar att skriva en scen i taget och har svårt att gå vidare innan den sitter. Finns där en dialog börjar jag med den. Det som sägs är förstås viktigt men ännu viktigare är hur det sägs. Och så förstås det som inte sägs ... Sedan bygger jag vidare med inre tankar, rörelser och miljöer.
När jag läste igenom dialogen jag plitade ner igår kände jag att den skavde. Den var out of tune som man säger i musikvärlden. Sättet som en av karaktärerna uttryckte sig stämde inte med hens personlighet och jag fastnade. Så idag strök jag gårdagens arbete och skrev om tills jag lyckades få till precis rätt ton. Två steg framåt och ett tillbaka ...
Till någonting helt annat. Jag bor i baguettens förlovade land men äter inget annat bröd än mitt hembakade surdegsbröd. Visst är det ironiskt?
Bilden är från morgonens fröbröd bakat på en blandning av italienskt vetemjöl och fullkorns envete (en gammal vetesort med låg glutenhalt). Jag brukar rosta en skiva till frukost och äta den med smör och marmelad på. Så fantastiskt gott!
2 kommentarer:
Jag åt möjligtvis EN skiva bröd som barn, men det stannar aldrig vid det som vuxen. Det är som om jag är beroende av just bröd. Jag kan äta hur mycket som helst av vilket bröd som helst. Men när magen kajkar ur, kanske pga mängden, är det ju inte roligt längre.
Så jag jag låter helt och hållet bli, vilket är HÅRT med nödvändigt.
Grattis till dina bröd, de är så fina!
Verkligen jättehårt att inte äta bröd alls. Men är det nödvändigt så är det! Jag håller mig till 2-3 skivor om dagen, aldrig mer, och har helt slutat med industribakat bröd.
Skicka en kommentar