Jag varvar skrivandet med saker som måste göras. Som att åka iväg och byta bilens framruta som spruckit efter ett stenskott till exempel, eller ringa elektrikern för att få ett trasigt termostat utbytt, boka besiktning av bilen, deklarera eller som i morgon få Dexter kastrerad.
Det senare är något jag verkligen inte vill att vår vovve ska behöva gå igenom men han är så illa tvungen. Har man som han en genetisk benägenhet att få cystinstenar i urinblåsan med efterföljande livshotande blockeringar i urinröret, är kastrering en nödvändighet. Kastrering och därmed lägre testosteronhalt tillsammans med specialkost motverkar nämligen bildandet av nya stenar. Vi har en operationstid bokad i morgon eftermiddag och även om ingreppet är enkelt jämfört med operationen Dexter gick igenom i vintras, är jag nervös. Kommer han att klara av narkosen lika bra den här gången också? Kommer han att bli personlighetsförändrad av kastreringen? Blir konvalescenstiden lika lång och jobbig som i vintras?
Så fort vi har saker som måste fixas, försvinner minst en halv arbetsdag för mig. Dels för att jag alltid måste vara med eftersom T inte gärna gör saker på egen hand som kräver någon form av kommunikation på franska, dels för att vi ofta behöver köra iväg till Perpignan eller någon av grannbyrarna för att få det som ska fixas fixat vilket tar tid. T skulle mycket väl klara av att själv åka till Argelès och få framrutan utbytt, särskilt som han gjort stora framsteg när det gäller språket, men det är förstås tryggare – och bekvämmare – att ha mig med. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag trivs med projektledarrollen och har svårt att låta någon annan hålla i tyglarna. Själv är bäste dräng ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar