Även om jag saknar barnen och barnbarnen är det härligt att vara tillbaka i vårt lilla hus på kullen. Första kvällen stöp vi i säng men igår, efter middagen, satt jag länge ute på terrassen och njöt av den ljumma luften och en måne som var nästan full. Grannen tycker att 28 grader är i kyligaste laget för att vara sommar men själv är jag tacksam över att slippa värmeböljorna som plågat Grekland och Italien.
Vi valde en delvis annan rutt än den vanliga också på hemvägen. Riksvägar (istället för E4:an) från Linköping till Karlshamn där O och M, som har hus i Cerbère, bjöd på långlunch. Därefter vidare till Ringsted i Danmark där vi sov över.
Vi fortsatte till Tyskland via Freiburg, tog färjan över Elbe istället för tunneln i Hamburg och körde vidare till Nederländerna där vi pausade för natten.
Den följande etappen blev kort då vi stannade till norr om Paris. Vi hade nämligen ingen lust att ta oss förbi staden en lördageftermiddag mitt i semestertider utan valde istället att göra det tidigt nästkommande morgon. Ett bra beslut visade det sig för även om det var mycket trafik slapp vi köerna.
Vi vek av till A75:an, motorvägen som slingrar sig genom fantastiskt vackra Massif Central och där två bergsmassiv förbinds av den imponerande Millauviadukten. Tolv timmar senare var vi framme i Cerbère efter en problemfri resa då vi passade på att lyssna på flera stycken Sommar i P1.
Ett par rejäla åskoväder som gett stora regnmängder hade fyllt på poolen, och tack vare grannens omsorg lever alla mina växter. Köksterrassen behövde sopas och skuras ren från sand och byggdamm som blåst in från grannens tomt men i övrigt stod huset som vi hade lämnat det.
Julimånaden försvann i en grisblink i år men sommaren är långt ifrån slut. Det är tvärtom nu som många fransmän påbörjar sin semester och nästa helg är det dags för den årliga byfesten. Bortsett från en tripp till Montpellier om tre veckor, är min kalender tom. Det får den gärna förbli ett tag. Jag har en bokhög och ett manus som väntar ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar