Man kan undra varför jag är så fascinerad av vädret men hur inte vara det när man bor som vi gör? Mycket sol, visst, men också snabba växlingar och osäkra prognoser, dyningar och vågor, torka, skyfall, dimma och storm, orkanbyar ... Med ett helt hav och en oändlig himmel precis utanför huset sitter vi som på första parkett. Eller på balkongens första rad snarare. Alltså blir det återigen ett par bilder som illustrerar det jag menar: ett strålande väder i förrgår efter att åskan dragit vidare över havet växlade i går till hög luftfuktighet och en dimma så tjock att inga flyg kunde landa på Perpignans flygplats.
Höstdagjämningen närmar sig men här varar sommaren i flera veckor till. Ändå är båtbryggorna i byn bortforslade och båtsäsongen över för i år. Lite väl tidigt men de som varit med länge säger att det är bäst att få det gjort innan höststormarna kommer. Vår egen båt fick tillbringa sommaren i garaget i år. Jag ska försöka sälja den till våren. Kanske skaffar vi en annan så småningom, en där barn och barnbarn får plats. Eller så nöjer vi oss med att hyra en när vi känner att vi vill tillbringa en dag på havet.
Måndag idag och på schemat står manusarbete. Jag läser igenom det jag skrivit, jobbar med texten men framför allt skriver jag upp var de nya scenerna ska in och vad de ska handla om. Stephen King tycker att man ska låta ett råmanus vila i minst sex veckor innan det är dags för omarbetningarna. Han liknar det med att baka bröd. Först ska degen blandas (= skriva ihop ett råmanus), sedan behöver degen jäsa (= låta råmanuset vila). Det kan tyckas som lång tid men han har en poäng.
Apropå bröd bakade jag ett surdegsbröd i går kväll som jag åt en skiva av i morse efter att Dexter och jag tagit vår morgonpromenad. Nybakat bröd, en vovve och att rå över sin egen tid – det är lyx för mig.
1 kommentar:
Det är så fantastiskt fint hos er!
Skicka en kommentar