fredag 29 december 2023

På axelfronten intet nytt

Att ha två duktiga fysioterapeuter på promenadavstånd är lyx, särskilt när man som vi bor i en by med 1.300 invånare. I väntan på en eventuell operation får jag massage och elektroterapi samt gör övningar som ska stärka upp axelmuskulaturen. En rotatorcuffruptur läker inte av sig själv har jag fått lära mig, till skillnad från en stukning. Den måste operas vilket innebär att den sönderslitna senan sys ihop. Skulle det inte gå av någon anledning får man leva med att rörligheten blir sämre.

Min gamla faster, 91 år, som jag firade jul med blev aldrig opererad när hon fick sin rotatorcuffruptur för en 10-15 år sedan och hon kan inte längre lyfta högra armen utan hjälp av den vänstra mer än en liten bit, precis som jag. Men sådan hoppas jag slippa förbli! Jag är trots allt yngre och har en stark grundfysik. Men en nyopererad axel måste hållas totalt orörlig under läningsprocessen vilket tar ca 6 veckor. Sedan väntar 5-8 månaders rehabilitering.

Det har nu gått två veckor sedan jag skadade mig och jag är fortfarande ofärdig. Ont har jag också. Men trots all information jag fått, vill jag tro att magnetröntgen ska visa att det bara är en pytteliten del av supraspinatussenan som är av, och att jag slipper operation utan att för den skull förlora allt för mycket rörlighet. Hoppas går ju!

2 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Jag har en gammal god vän i Fjällbacka som slet av en sena i en skidolycka, men han fick ingen operation (är ett par år äldre än jag) så han slänger liksom upp armen och har väl upparbetat någon form av muskulatur som hjälper honom. Hans problem är att han förlorade HELA den andra armen i en olycka när han var liten, och har klarat sig med bara en arm sedan han var typ 10. Har aldrig velat ha protes. Ändå får han inget operation (i alla fall inte enligt honom.)
Heja fransk sjukvård!


Hoppas det går bra!

Annika Estassy sa...

Men herregud! Jag hoppas att han fick en bra förklaring till varför de valde att inte operera!