Min mamma sa ofta att man ska vara ung för att ha barn. Hon var bara 48 år när hon blev mormor till min son men ansåg sig redan då vara för gammal för att umgås med honom. Mamma var överhuvudtaget inte särskilt intresserad av sina barnbarn, eller av små barn överhuvudtaget. Bäbisar och äldre barn gick an men annars föredrog hon sina hundar. Och oss (vuxna) barn. Min mormor var likadan vilket min mamma var bitter över. Ändå betedde hon sig på samma vis när hon själv fick barnbarn. Visst är det märkligt hur vissa mönster går igen, generation efter generation?
Nu är jag själv både mormor och farmor och en anledning till att vi flyttade tillbaka till Sverige är att jag vill vara en närvarande Mammi (som barnbarnen kallar mig). Bryta mönstret. Men visst blir också jag tröttare nu än när jag själv hade småbarn. Jag hann knappt komma hem idag efter en förmiddag tillsammans med Hedda och Lova förrän jag slocknade. Flyttbestyren spelar förstås också in men jag är inte längre van vid intensiteten som det innebär att umgås med småbarn, hur roligt det än är.
Söndageftermiddag och jag fortsätter att småfixa med lägenheten. Men sedan pausar jag i några dagar för i morgon ska hyresrätten städas och besiktigas. Och tisdag-onsdag är det manusjobb som gäller vilket jag längtar efter!
3 kommentarer:
Superfint! Hur trivs Dexter så här långt?
Och mammor! Det skulle vi kunna prata ett tag om.
Dexter har acklimatiserat sig och stortrivs! Mammor – ett outtömligt samtalsämne!
Skicka en kommentar