Kören har börjat för terminen (var där i onsdags) och det kändes riktigt roligt att få sjunga igen. Och för första gången sedan smällandet utomhus började dagarna före jul och inte slutade förrän efter trettonhelgen, gick det att ta ut Dexter på en kvällspromenad utan att behöva locka och pocka och rentutav dra honom ibland. Förbaskade smällare och fyrverkerier! Vad krävs för att dessa ska förbjudas? Att djur faktiskt dör av skräck är uppenbarligen inte skäl nog.
Kanske var det föraningen om våren som fick Bodil att uppenbara sig helt plötsligt. Hon dök upp i mitt huvud från ingenstans och hade en hel berättelse med sig i bagaget. Jag blev totalt överrumplad. Där var den ju, min nästa roman! Jag satte genast igång att sammanfatta handlingen och jobbade tills kl 2 i natt.
Men frågan var vad jag skulle känna efter att ha sovit på saken. Skulle jag fortfarande vara lika förtjust eller skulle det visa sig att berättelsen självdött? Det senare vore inte första gången i så fall. Men halleluja – jag var lika glad i Bodil när jag vaknade i morse och hann knappt äta frukost förrän jag skissade vidare.
För en stund sedan mejlade jag Clara, min mycket tålmodiga förläggare, och bad om en deadline. Jag jobbar nämligen bäst när jag har ett datum att förhålla mig till. Om Clara sedan gillar Bodil lika mycket som jag återstår att se. Oavsett vilket ska jag skriva klart Bodils berättelse. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar