Jag tycker så mycket om våra bokcirkelträffar! Det uppstår alltid spännande samtal. Om boken och om tankarna den väckt, om dagens samhälle och världsläget. Allt som oftast glider vi in på mer personliga saker. Och så skrattar vi mycket!
Det som också är så bra är att vi träffas på neutral mark, i stadsbibliotekets café över en fika. Ingen behöver agera värdinna och känna pressen att bjuda på något gott i ett nystädat hem.
Huvudpersonen i Leons bok är Leon. Han är i sjuttioårs ålder och hans sorgeår efter hustrun Rakel närmar sig sitt slut. Äktenskapet var såväl barn- som kärlekslöst, och Leon inser att han levt ett liv utan mening och att han aldrig glömt sin ungdomskärlek, Anna. Anna som det tog slut med eftersom hon inte var judinna och inte ville konvertera. Vad skulle hända om han sökte upp henne?
Undertiteln till Leons bok – en kärleksberättelse – avslöjar temat för boken. Men den handlar lika mycket om identitet – den judiska – och om det tunga i att vara barn till Förintelseöverlevare och förväntas föra det judiska arvet vidare.
Låter det svårt och dystert? Det är det inte utan författaren skriver med mycket lätt hand och språket är enkelt och avskalat. Vi tyckte dock att det fanns några lösa trådar som inte knutits ihop riktigt och händelser som hade tjänat på en fördjupning. Det hade också varit bra om det funnits en förklaring i slutet av boken över de olika judiska högtiderna som nämns.
Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag så det passade extra bra att just Leons bok blev bokcirkelns januaribok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar