Stilla dagar i september

Kräftskivan i lördags blev en fin avslutning på högsommaren och idag går vi in i sensommaren. Det är fortfarande otroligt torrt i markerna och jag fortsätter att veckovattna min koloniträdgård. Dock slösar jag inte bort vatten på gräsmattan och det är förvånande att den kan hålla sig så grön. Jag gissar att det dels beror på att den innehåller mycket vitklöver, dels på att den ligger i halvskugga, dvs slipper få sol på sig precis hela dagen.

September har alltid varit en favoritmånad för mig och jag är fullt nöjd med att hålla mig hemmavid och leva mitt numera stillsamma liv. Att rå över sin egen tid och slippa ekorrhjulet är obeskrivligt skönt. Så även om jag har trivts bra på mina arbetsplatser, har jag har ingen som helst längtan efter att återvända till arbetslivet.

Trädgårdssäsongen närmar sig slutet och hur mycket jag än älskar min koloniträdgård ser jag fram emot att stänga den någon gång i oktober. När det är gjort ska jag skriva klart berättelsen om Bodil.

Eftermiddagsrabatten från två olika håll. Just nu blommar rosenflockeln, violrutan "Splendid", alunroten "Silver Scrolls", höstanemonen "Honorine Jobert", jätteverbenan och vipphortensian "Living Pink and Rose". Dessutom bjuder buskrosen "Jacques Cartier" på en andra blomning, om än en sparsam sådan, och klematis viticella "Blue Angel" har blommat i veckor nu. Nedanför verandan syns blomspirorna på daggfunkian "Halcyon" och spetsmössan "Pink Skyrocket". Jag är väldigt nöjd med hur rogivande denna del av trädgården blivit och jag sitter gärna på verandan när det är dags för mitt afternoon tea.