På bussen idag hamnade jag bredvid en ung kvinna som talade högt i sin mobil. Kan inte låta bli att irriteras när folk gör det eftersom mina öron inte går att stänga av. Så där satt jag och stördes först av den höga rösten men sedan allt mer av innehållet i samtalet. Jag bar på tunga väskor, det var fullt med folk och jag kom inte undan:
- A men varför kan han bara inte fatta att jag inte vill va med han? Alltså är han dum eller? Fattar han inte vinken när jag typ hela tiden skyller på annat när han vill ses? Kan man typ vara tydligare, eller?
Där hämtade hon andan, lyssnade en stund och fortsatte sedan:
- Alltså, jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva säga till han att jag inte är intresserad, det borde han fatta ändå. Men han ba typ är ba så jävla snäll hela tiden. Måste han var så djävla snäll? Det blir ju asjobbigt för mig då!
Vid det laget var det dags för mig att kliva av bussen, tack och lov. De sista stegen till jobbet funderade jag på detta med att vara snäll. Pippi Långstrump hon sa att "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Och reklamen för Alvedon tycker att "Är man stor och stark måste man vara snäll". Jag tror att bara inombords starka personer orkar vara snälla. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är gift med en så stark och underbart snäll man! Och synd om alla som inte har vett att uppskatta de snälla människor som finns i deras närhet. Vi ska vara rädda om de snälla, även om en del tydligen tycker att det är asjobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar