Den första snön

Från ena dagen till den andra blev det vinter. Det är lika förvånande varje år! T och jag myste in oss på Vätö – brasa i kaminen, Diana Krall, Dean Martin, Tony Benett och Bo Caspers i CD-spelaren och sedan Kalle Oldby i P4, varsin bok, en fantastisk god getost vi köpt på Ostboden i Norrtälje, tillsammans med deras fikon/valnöt kaka och ett par sorter italiensk salami. Till det en flaska Alamos Malbec. Fast flaskan vi inte öpppnade, en Musella Valpolicella Superiore från 2005, hade nog passat ännu bättre.

Där satt vi och njöt av varandra och allt det härliga medan snömolnen så småningom drog vidare och en glittrig sjärnhimmel uppenbarade sig. Så många stjärnor, stjärnfall och satelliter syns förstås aldrig i stan eftersom det inte blir tillräckligt mörkt. På landet blir man nästan yr av natthimlens storhet. Saknar dock de otroliga norrsken man ser i Hälsingland, inte bara vanliga vita utan även sprakande röda och gröna.

Idag blev det en promenad och sedan fika med Jörgen och Tobbis som också tillbringat natten på Vätö. Vinden tilltog allt mer under dagen och barometern hade som vanligt rätt – ovädret närmade sig. Gårdagens isflagor på sundet var definitivt borta idag och vattnet var mycket mer dramatisk – blygrått och med vita gäss. Ett gäng storskrakar guppade dock obeskymrat omkring och en ensam nerriggad segelbåt passerade förbi. Endast vindens vinande och brasans knäppande hördes.

Nu är vi tillbaka i stan. T har hunnit såväl ta ett eucalyptusdoftande varmt bad som laga en mumsig kyckling- och kantarellgryta. Det är en rofylld söndagskväll.
Nästa helg är det första advent och då ska det drickas glögg! Blossa 08 och Lucia Choklad väntar sedan ett par veckor i vinhyllan...

Sommarens sista ros – en snöpudrad New Dawn från vår altan i stan.