Pratar man inte julklappar så här års, pratar man mat. Sedan är inte steget långt till att börja diskutera vikt och bantningskurer. Då brukar jag berätta om maken.När vi blev tillsammans vägde han 14 kilo mer än vad han gör idag. Han hade ont i lederna, knän och fötter värkte, han snarkade, var ofta förkyld och våra promenader skedde i lugn takt. Eftersom han dessutom har andra, kroniska, besvär gjorde det mig orolig – jag vill ju att T ska leva länge, länge…
Idag är han en slimmad man som nått sin idealvikt. Han har inte ont någonstans längre, är nästan aldrig sjuk, promenaderna sker i rask takt och snarkningarna har helt upphört! Det enda han gjorde var att lägga om kosten och börja äta regelbundet. Viktminskningen skedde gradvis, allteftersom ämnesomsättningen förändrades. Enkelt, självklart men ändå svårt att genomföra så konsekvent och karaktärsfast som han gjorde. Numera är T dessutom kung i köket och härskar över såväl kyl som spis. Diskbänken tar dock jag hand om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar