Det finns stunder när jag påminns om min franska uppväxt. Ikväll var ett sånt tillfälle. T och jag är precis hemkomna från en mycket fin bioupplevelse, filmen Sommarminnen av Olivier Assayas. Handlingen är inte så märkvärdig – ett gammalt hus, en gammal dam, konst överallt, vuxna barn, minnen, nostalgi och utsökta ting.Livet har sin gång och det gäller att komma vidare, inte begrava sig i det förflutna. Det är vuxet och intelligent. Språket är utsökt. Den svenska textningen kan omöjligen förmedla alla nyanser och subtiliteter. Vi fastnade direkt T och jag, och blev ännu mer beslutna att inom några år köpa oss ett ställe i Frankrike. T har drivit det hårdare än jag men jag kände ikväll hur mycket jag kan sakna en egen förankring i mitt hemland, att få vara en del av den franska kulturen. För mig handlar det helt klart om nostalgi. Men vad driver T? En känsla svarar han, en längtan efter södra Europa. Hade inte jag funnits så hade kanske Italien varit ett självklart val, men nu är han mer francofil än vad jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar