I våras var jag iväg på min första mammografi. Hade ingen aning om vad som väntade mig och var därför totalt oförberedd på smärtan – tack alla ni som sagt att det bara är lite ”obehagligt”! Fel – det gör skit ont och då är jag ändå väldigt smärttålig. Jag föder nästan hellre trillingar…Vi kan vara övertygade att om män hade behövt gå igenom samma typ av behandling för att upptäcka prostatacancer så hade någon uppfinnarjocke för länge sedan kommit med ett alternativ till den hydrauliska pressen (eller vad det nu är) som används idag.
Så läste jag i tidningen i morse om en ängel till sjuksköterska i Kalmar som upptäckt att bröstet inte alls behöver tryckas ihop så hårt som det görs vid mammografin:
-Det händer inte mer eller blir bättre resultat för att trycket är högre. Det är som med en ballong eller en boll, den kan inte bli plattare.
Tillsammans med verksamhetschefen för sjukhuset och en sjukhusfysiker började hon forska i detta och mycket riktigt – inga röntgenbilder blev bättre av att brösten trycktes ihop så förbaskat mycket. Med andra ord – vi kvinnor lider helt i onödan. Smärtan gör att många dessutom avstår från undersökningarna vilket är livsfarligt.
Att jag är så upprörd över detta just nu beror på att jag precis fick reda på att en av mina medarbetare idag svimmade när hon gjorde sin – just det – mammografi. Det gjorde för ont. Hon ramlade, slog i huvudet, åkte på en hjärnskakning och ligger nu kvar på sjukhuset för observation.
Märkligt att jag först läser en artikel som tar upp detta och att sedan K svimmar av smärta. Tillvaron verkar bestå av slumpvisa sammanträffanden.
T skulle dock svara mig att det inte finns någon slump!
Förresten så är T ute och förlustar sig ikväll – skaldjursbuffé i Östermalmshallen! Det är honom väl unt, han är värd allt gott som kan hända honom, men jag är ändå grymt avundsjuk. Vill också ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar