Ännu en härlig fredagskväll stundar. Vi ska bara kura ihop oss som två små (nåja, en av oss är liten i varje fall) murmeldjur och pusta ut efter en tuff vecka. Inga direkta planer för helgen vilket på sätt och vis är befriande, men jag måste ägna några timmar åt verksamhetsplan och verksamhetsrapport. Ska ändå försöka hinna klappa på maken en hel del – han behöver extra mycket kärlek just nu.
Förresten så hade DN ännu en artikel om lycka idag. Lycka smittar tydligen, dvs att om du är omgiven av lyckliga människor så får även du en släng av sleven. Dock gäller inte detta på arbetsplatsen eftersom det där finns någonting som heter avundsjuka. Någon som känner igen sig? Tack och lov slipper vi den typen av konflikter på mitt jobb men nog har jag märkt att lycka skapar avundsjuka alltid! Du ska vara lagom lycklig eller i varje fall inte skylta med din lycka. Då blir det smäll på fingrarna direkt, då kommer råttorna.
Det vi oroar oss mest för är barnen enligt en icke vetenskaplig undersökning. Antar att det förutsätter att man har barn då. Så där ser ni ungar – det är helt normalt att vi oroar oss för er! Hum, står det någonstans att barnens största oro är föräldrarna, tro?
Jag avskyr telefonförsäljare som ringer och frågar ”Stör jag?”. Klart du gör, bara utgå från det och fråga inte! Ännu värre blir det när de sedan fortsätter med ”Allt väl?”. Skit i det – jag känner inte dig och du känner inte mig och vi bryr oss inte ett dugg om varandra. Kom till saken bara och få det hela avklarat! Hemma har vi NIX men inte på jobbet. Fast jag börjar bli riktigt duktig på att artigt men bestämt be försäljarna fara och flyga.
Höjden av diplomati är att be någon att dra åt helvete på ett sådant sätt att han faktiskt ser fram emot resan.
Sagt av en klok person. Jag borde blivit diplomat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar