fredag 13 februari 2009

Till alla vars födelsedagar jag glömt...

Känner mig duktig. För en gång skull har jag inte glömt bort någons födelsedag, tvärtom, jag är ute i god tid. Att sonen fyller nästa lördag hade varit synd och skam om jag glömt bort (men teoretiskt möjligt – jag glömde förra året bort min egen födelsedag!) men jag har t.o.m. fixat syrrans present. Även hon fyller år nästa lördag och jämt dessutom. Detta med att glömma bort bemärkelsedagar är faktiskt ett bekymmer för mig. Min far är nämligen hopplös på sånt och jag lovade mig själv att aldrig bli likadan. Vad händer? Jo, jag går i hans fotspår förstås! Eller rättare sagt – jag tänker på att jag inte ska glömma ända fram till ett par dagar före och sedan, puts väck… Jag skäms och jag ber om ursäkt och jag hoppas att de som gillar mig förstår att jag inte menar illa utan att minnet helt enkelt sviker. De som ogillar mig gör ju det oavsett så där spelar det ingen roll. Någon kanske undrar varför jag inte skriver upp det i min kalender? Det gör jag faktiskt – men så glömmer jag att titta i den. Hopplöst fall – doktorn dog.

Inga kommentarer: