tisdag 17 mars 2009

Borderline

Jag har ont i halsen – kanske beror det på att jag blev blöt om fötterna i söndags? Fast egentligen tror jag inte på sånt, jag tror bara på virusar. Oavsett orsaken så känns det som sandpapper i strupen.
Funderade in i det längsta på att dra iväg till mitt NIA-pass men bestämde mig i sista stunden för att låta bli. Ingen mening med att alltid vara kavat. Jag har istället börjat läsa i en bok som jag fick av en medarbetare; Farliga relationer? Om borderline av Thomas Silfving och Gunilla Nilsson. Det räckte med att läsa förordet, riktat till anhöriga, för att jag skulle inse vilken svår situation vi hamnat i. Men samtidigt – äntligen sätter någon ord på våra upplevelser och kanske att boken ger goda råd om hur vi kan gå vidare. Om vi vill och orkar vill säga. Jag är tacksam över att det inte är jag som måste dela hushåll med en borderlineperson.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag grät mig igenom då jag läste boken för några år sedan och förstod utan tvekan vad min anhörig lider av. Något ingen läkare eller någon annan talat om för oss i familjen.
Det känns skönt att veta att man ej är ensam och att det finns människor med insikter om vad det kan innebära att vara anhörig.

Lisen

Annika Estassy sa...

Lisen, mitt i det hemska är det skönt att äntligen få en förklaring på allt det oförklarliga, att kunna sluta skuldbelägga sig själv. Skönt med en bok som utgår just från de anhörigas situation.