tisdag 10 mars 2009

Känslor bestämmer om du är svensk eller inte

Denna gång har jag inga problem med att följa DN:s Maceij Zaremba när han letar efter svaren på vad som orsakar främlingsrädsla, och jag häpnar när jag läser hans intervju med Jimmie Åkesson, ledare för Sverigedemokraterna. Den får mig att undra hur Åkessons barndom såg ut; vad har format honom, vad får honom att säga saker som att han betraktar Laila Freivalds som svensk men inte Nyamko Sabuni trots att båda är invandrade? Anledningen? ”Jag känner inte att jag vill göra det, helt enkelt”.
Okej, det handlar om känslor alltså och då kan vi direkt glömma en argumentation som bygger på logik. Ju mer jag läser desto mer stämmer min bild av Sverigedemokraternas politik som en politik byggd på känslor och inte på rationella och logiska argument. Hur bemöter man sånt?
Åkesson menar att ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”. En äkta svensk ”får inte ha hoprörda tillhörigheter. Man skall känna sig helt övervägande svensk och inget annat vid sidan om.”
Vad är då jag? Jag känner mig och betraktas som väldigt svensk när jag är i Sverige, men jag känner mig och betraktas som väldigt fransk när jag är i Frankrike. Jag kanske är ett… ”det” bara? Dock – jag är inte färgad...
Man behöver inte vara någon konspirationsteoretiker för att förstå att Åkessons ovilja att betrakta Sabuni som svensk hänger på hudfärgen. Han säger det inte men det är givetvis precis det det handlar om. Och där närmar man sig pudelns kärna, av Zaremba illustrerad med en intervju med Luis Abascal som menar att vi måste förstå att många lever kvar med myten om det goda folkhemmet, om ett Sverige från mellankrigstiden då staten tog hand om de sina, alla stugor var röda och alla svenskar var blonda och blåögda. Klart som korvspad att Sabuni inte passar in i den bilden och att Åkesson inte ”känner för” (smaka på den formuleringen!) att betrakta henne som svensk.
Det är inte så konstigt att vi känner en instinktiv oro för det som är nytt och okänt, att snabba förändringar förvirrar oss. Det är en naturlig, biologisk reaktion som vi delar med andra levande varelser. Men till skillnad från t.ex. grodor (inget ont om grodor!) har vi utrustats med ett intellekt. Låt oss använda det tycker jag.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Inget nytt här. Så här har alltid den "vänsterintellektuella eliten" försökt framställa SD:are; som en bunt lågutbildade, lågbegåvade och inavlade bönder som man kan skratta åt. Någon större vilja att förstå vad partiet faktiskt står för har man inte och det bevisar ju inte minst Zaremba. Ta bara det där med Arklöv; bara för att Jimmie konstaterar att han assimilerats in i den svenska kulturen och enligt SD:s sätt att se på saken är att betrakta som svensk, så innebär det ju inte att Jimmie för den sakens skull känner en "varm värdegemenskap" med Arklöv, en grovt kriminell och störd person. Här handlade det bara om att försöka avgöra nationstillhörighet på enskilda personer som Zaremba spottar ur sig, till vilken nytta kan man fråga sig. Tråkigt att media alltid fastnar i denna "vem är svensk, vad är svenskt"-dagisnivå när dessa viktiga frågor om invandring och integration behandlas. Det viktiga är väl ändå vad SD vill göra sakpolitiskt åt de stora problem som finns och inte om huruvida Åkesson uppfattar Zaremba som svensk eller inte.

Annika Estassy sa...

Jag är till 100% överens med dig om att invandring och integrationsfrågor är viktiga och måste upp i dagsljuset. Däremot kan jag inte acceptera att vi ska låta känslor styra debatten, inte heller att det är känslor som ska avgöra vem som är svensk eller inte. Då har man kommit väldigt långt från sakpolitiken du efterlyser och vi borde alla försöka vara klokare än så.

Anonym sa...

Jag tycker att vi ska fortsätta med massinvandring för det har ju visat sig under de senaste 30åren varit en riktig vinstlott. Alla vår grannländer tittar ju avundsjukt på vi i Sverige och hur fantasikt bra vi lyckats med våra 1,5 milj immigranter. Vi är ett föredöme för hela norden, och nu vill alla nordiska länder ta efter vårat vinnande koncept.

Men vi här hemma får nu inte tappa fokus, nu köra vi så det rycker! In med minst 1,5 miljoner immigranter till sen är vi i total nirvana...

Anonym sa...

Bra, men då kanske du inte ska gå så hårt åt Åkesson som får dessa infantila och tröttsamma "vem är svensk"-frågor av Zaremba. Åkesson hade nog hellre velat tala om partiets sakpolitik i stället för att försöka avgöra vilken nationstillhörighet Zaremba och andra har...

Anonym sa...

Det blir väldigt konstigt om man går ner på individnivå i den här debatten. Föreställ er landet X med helt annorlunda kulturtraditioner än den svenska och där tusentals immigrerade svenskar bodde ihopträngda i ghetto-liknande områden, där de flesta var arbetslösa och kriminaliteten frodades. Då skulle jag som svensk knappast ta det personligt om landet X skulle besluta sig för att stoppa invandringen från Sverige.

Om jag var en av de som lyckats immigrera till landet X så skulle jag knappast få för mig att intervjua någon makthavare där och ställa frågor om just mig, hurvida jag betraktades som en "X-are" osv.

Vad förväntar man sig för svar liksom? Vad är syftet? Ska makthavaren på något sätt skämmas? Självklart inte. Han/hon har tagit ett för alla parter vettigt beslut. Om makthavaren egentligen inte tycker att att du är en X-are så känner han/hon sig generad över att ha fått frågan och har att välja mellan att ljuga eller riskera att du känner dig kränkt.

Om Volvo inte behöver eller vill ha fler bildesigners så vore det mycket märkligt om bildesigner Pelle skulle intervjua Volvos VD och fråga om VD ansåg att Pelle var tillräckligt passande för att arbeta på Volvo. Det handlar liksom inte om enskilda individer. Det är samma tankefel som de våldverkande idioter som hoppar på enskilda invandrare (bortsett från att de idioterna gör TVÅ tankefel - det andra tankefelet är att det aldrig kan vara en invandrares fel att han eller hon släppts in i landet, det är den egna regeringens fel).

Min bästa kompis kan mycket väl vara från Uganda utan att jag för den skull önskar att 10 000 av hans landsmän också kommer till Sverige. I vilket skede försvann normalt förnuft från den svenska immigrationsdebatten?

Det är korkat att blanda ihop känslor för en specifik individ med immigration av ett helt kollektiv. Just därför är det inte alls konstigt att det t.ex. finns färgade personer även inom t.ex. Sverigedemokraterna (däremot kanske knappast inom de organisationer där många medlemmar helt enkelt är rasistiska och kanske t.o.m. attackerar enskilda invandrare).

Roger Svensson sa...

Zaremba missar den taktiska poängen med Sd:s definition av svensk kultur och svenskhet, poängen är mer hur den bemöts än att den skulle vara speciellt stark eller entydig i sig. Motståndarna i allmänhet, och den kulturmarxistiska vänstern i synnerhet, sitter faktiskt med ännu svagare kort som de tvingas visa upp när de skall bemöta Sd, det är antingen kulturupplösning (Alla kulturer är lika bra och lika svenska!), kulturförnekande (Det finns ingen specifik svensk kultur!), kulturförakt (Sverige är rasistisk och inskränkt!) eller moralrelativism (Vi har ingen rätt att lägga oss i och ha synpunkter på andra kulturers sedvänjor när de kommer hit!). Kultur är svårdefinierat, vilket inte gör begreppet i sig meningslöst, det är ju t.ex. lika svårt att entydigt definiera begrepp som ”rättvisa” och ”frihet”. Ber man t.ex. valfri kurd, indier, kines osv. att definiera sin kultur så lär man knappast få entydiga, samstämmiga svar eller speciellt klara definitioner. Dock lär det allra flesta kurder, indier, kineser osv. starkt hävda att det finns kurdisk, indisk, kinesisk osv. kultur och man känner sig också som en del av denna kulturgemenskap.

Zaremba har dock en poäng med att det är problematisk att utgå från värderings- eller åsiktsgemenskap för att definiera folkgrupper. Betydligt bättre och mer konkret är antagligen att t.ex. utgå från gemensamma referensramar inom folkgruppen. Det handlar då om 1000-tals olika referensramar som är så självklara att man inte ens tänker på dem och som man till stor del har gemensamt med andra tillhörande folkgruppen och utgör ett självklart socialt kitt i umgänget, men dessa är för en utomstående antagligen är totalt okända eller obegripliga. För att ta ett konkret exempel så är för en genomsnittlig etnisk svensk saker som ”Systembolaget”, ”Ebba Grön”, ”Försäkringskassan”, ”ICA”, ”Estonia”, ”Löfbergs Lila”, ”Renat”, ”Christer Sjögren” osv. självklara och man förutsätts implicit känna till dessa i det sociala umgänget. Men de är antagligen lika okända för t.ex. en genomsnittlig irakier som kommer hit som merparten deras gemensamma referensramar är för en genomsnittlig svensk. Att man har gemensamma referensramar betyder dock inte att man måste ha samma åsikter, t.ex. bara för att man vet vem Christer Sjögren är måste man inte gilla honom.

Anonym sa...

Jag brukar läsa den muslimske poeten och journalisten Mohammed Omars blogg rätt flitigt. Just nu håller han på att intervjua lite svenska kulturpersonligheter. För en tid sedan var han på besök hos Jan Myrdal och nu har han intervjuat högerradikalen "Oskorei". Många intressanta perspektiv. Man ska ha i åtanke också att Oskorei, som ger uttryck för dessa åsikter, i pressen går under beteckning nazzzzist och är långt mer radikal än sverigedemokraterna. Nåväl. Tidningarna fördummar ju medborgarna mer än de fördjupar deras förståelse för företeelser i samhället.

Länk till intervjun:
http://alazerius.wordpress.com/2009/03/09/liberalismen-ar-det-storsta-hotet-intervju-med-oskorei/

Anonym sa...

Om du läser och talar franska kan den här sajten säkert vara intressant. Alain de Benoist har många intressanta infallsvinklar i dessa frågor som artikelserien i DN berör.

http://www.alaindebenoist.com/

Annika Estassy sa...

Alltid intressant med flera infallsvinklar - ska kolla länkarna.

Annika Estassy sa...

Alain de Benoist-sajten har jag ännu inte fördjupat mig i men Omars åsikter fick mig att känna mig väldigt illa till mods. Han är helt enkelt alldeles för reaktionär för min smak.