Trött på Wanja

Jag är trött på Wanja Lundby-Wedin. Jag är trött på hennes ständiga bortförklaringar och offermentalitet, trött på hennes försök att skylla sina misstag på någon annan. Jag är t.o.m. trött på hennes uppsyn. Egentligen är det tragiskt att jag känner så. Så få kvinnor som vi har på ledande maktpositioner borde jag istället känna att jag vill stötta henne, oavsett om jag sympatiserar med hennes parti eller inte. Men det gör jag alltså inte och jag undrar varför. Det finns en del debattörer som menar att hon som kvinna per automatik blir ett lovligt byte och får klä skott för en hel styrelses inkompetens. Eftersom vi kvinnor ofta måste bevisa att vi duger, och eftersom vi gör det genom att försöka vara extra duktiga, blir till slut förväntningarna på oss orimligt höga. Är det därför jag är så trött på Wanja, att jag är besviken på att hon inte uppfyller mina kanske alltför högt ställda krav? Eller är det därför att hon vägrar erkänna att hon gjort fel och försöker med alla medel att behålla sin position? Blir jag alltså mer trött på Wanja för att hon är kvinna än vad jag hade blivit om hon varit man? Många frågor men jag har inte ett enda svar.