söndag 12 april 2009
Alla människor är av samma ras
”Det finns inga raser” basunerar DN ut på debattsidan. Att vi ser olika ut har sina naturliga förklaringar – evolutionen har sett till att utveckla egenskaper som passar de olika miljöer människan lever i och därmed maximera våra överlevnadschanser. I och för sig är väl detta ingen nyhet utan rätt så logiskt men med modern DNA-teknik går det nu också att bevisa att det är på det viset. Lysande tycker jag som aldrig någonsin trott på rasteorin. Jag gissar dock att DN:s artikel kan bli problematisk för en del rashygieniker. Hur ska de nu snirkla sig ur detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det beror helt på vad man avser med ras. Artikeln bygger på tanken att ras är ett biologiskt begrepp. Andra språk har en annan syn på det, och man kan t ex mycket väl få läsa om "..the british race.." i engelsk litteratur. Där avses närmast kulturkrets.
Dessutom är ju det gammalmodiga rasbegreppet beskrivande: kineser, japaner, europeer, romer, indier, araber, negrer är alla lätta att använda som klassifikation - och varför då inte göra det?
Kalla det "sar" då, om "ras" inte duger.
Men vad händer då när "raserna" beblandas med varandra, när en japan och en indier får barn ihop? Vad blir då barnet? En ny ras? Eller en oren bastard? Och ordet "ras" är inget annat än ett biologiskt begrepp. För övrigt är en japan för mig ingen ras överhuvudtaget, det är en person som är medborgare i Japan. Jag kallar det för nationalitet.
Att nationalitet skulle vara samma som medborgarskap är ett påfund som började introduceras först efter andra världskriget. Antagligen för att judar och andra minoriteter skulle inkluderas i nationalitetsbegreppet. Rent logiskt eller praktiskt är det dock ingen smartare idé. När stater försvinner eller ombildas och medborgarskap i dem inte längre är möjligt, vad göra med de forna medborgarna?
Vissa länder förutser den möjligheten redan långt innan en eventuell upplösning eller ombildning händer. Schweiz och fd Jugoslavien är bra exempel på detta. Om en utlänning vill bli medborgare i Schweiz, måste han först bli medborgare i en av kantonerna, därefter följer medborgarskap i konfederationen som en konsekvens av kantonmedborgarskapet. På samma vis var det i det numera upplösta Jugoslavien. Samtliga medborgare var i första hand medborgare i någon av delrepublikerna och enbart medborgare i Jugoslavien som en konsekvens av det medborgarskapet. Varken i Schweiz eller Jugoslavien finns medborgare som är utanför systemet.
Om två raser blandas räknas resultatet som blandras. Det är ohederligt och sjukt att hävda att raser inte finns när vi alla kan se att de gör det. På vilket sätt skulle existensen av raser innebära ett problem?
Inte ens de som uttryckligen kallar sig själva "rasister" är det i praktiken. De tyska nazisterna hade inga problem med indier och svarta i tysk uniform. Moderna nassar är i praktiken lika vidsynta. Är inte Jackie Arklöv svart? Ändå blev han accepterad som en av grabbarna av nynazister.
Vi behöver nog nyktra till vad gäller denna obefintliga "problematik". Rasism är idag igen problem, utom att själva ordet används som verbalt tillhygge.
Så länge som just ordet ras används som verbalt tillhygge och så länge som det finns de som tror att vissa raser, av biologiska anledningar som uppenbarligen inte existerar, är bättre än andra är inte problematiken obefintlig.
Skicka en kommentar