lördag 11 april 2009

En tidning för oss som älskar böcker

I den lilla butiken på vår ö i Roslagen stöter jag på en ny bekantskap; VI läser - för dig som älskar böcker. Det är alltså tidningen VI som börjat ge ut en specialupplaga som bara handlar om författare och böcker. Jag bestämmer mig direkt för att bli prenumerant. Det är helt otroligt att vår lilla butik tar in en så pass smal tidning men å andra sidan är butiksägarna duktiga på att se till att hyllorna är välfyllda inte bara med aktuella magasin utan även med matvaror av bra kvalitet, trädgårdsgödsel, räfsor, penséer och violer. Det är där vi alla samlas och det är inte tal om att ha påskstängt! I morgon ska vi dit och köpa 25 säckar jord - terrasseringen av slänten är snart klar och det kommer att bli jättebra. Favoritgrannen kände sig tvungen att komma förbi och inspektera - nyfikenheten blev för stor. I vår lilla semesterby är det tätt mellan stugorna och vi gillar det. Lite Bullerbyn över det hela.

3 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Lästidningen är fin, en sympatisk läsälskande ton har den. Kul att gamla Vi som följt mig från barndomen fortsätter att förnya sig.

Annika Estassy sa...

Ja, det är kul att VI finns kvar och nu denna lästidning. VI för mig är tiden då mamma samlade konsumkvitton för att få återbäringen. Det var innan datoriseringen det!

Maria Björkman sa...

Vilket bra tips, tack för det! Jag har exakt samma minnen av tidningen VI som du, mormor som samlade konsumkvitton och jag "hjälpte till" att räkna. Det var tider det! Jag har i vuxen ålder betraktat tidningen som mossig och tråkig (utan att ha kollat sanningshalten i det), så nu ska jag ge VI Läser en chans!

Har också förstått att det är på Vätö du har ditt paradis. Härligt, där har jag varit mycket. En del av min släkt härstammar från Upplunda som du passerar på väg till Vätö, och jag har tillbringat alla mina barndoms somrar där. Från Vätö härstammar min mormor, så jag har släktingar på kyrkogården där. Dit åkte vi ofta innan det blev bro, med den gamla vägfärjan där min mormors far Helmer arbetade på 1950-talet (före min tid).