Jag frågade bokgänget ikväll om någon av dem kände sig orolig för svininfluensan men nej, ingen gjorde det. Inte ens M som jobbar inom läkemedelsindustrin. Jag tror att vi helt enkelt inte har tid att drabbas av panik. Eller så är vi luttrade. För inte kan vi väl vara strutsar allesammans?
4 kommentarer:
Vill man oroa sig så är ju livet varje dag fullständigt livsfarligt - nä precis som det gäller att välja sina krig får man nog välja vad man måste och inte måste oroa sig för!
Precis så känner jag också. Oroade mig ett tag över att jag inte var orolig men när jag nu är i så gott sällskap ska jag genast sluta med det!
Jag älskar din strutsbild!
Självporträtt! :-D
Skicka en kommentar