torsdag 2 april 2009
Jag, en langare?
En skolundersökning visar att föräldrar är de värsta langarna. Jag var inte en av dem. Trots att jag kommer från en kultur med liberala alkoholvanor, där vin var en måltidstryck som vilken som helst, har jag själv varit restriktiv när det gäller den biten. Två gånger har jag dock syndat och det var när barnen tog studenten. Då fick de varsin miniflaska bubbel. Nu är de vuxna och jag kan inte längre styra över deras alkoholkonsumtion. Den verkar dock vara moderat, tack och lov. Men mannen framför mig i systemkön i fredags, han med alla ciderflaskorna i korgen, langade han till sina döttrar, tro? Och allt socker som vi göder våra barn med – litervis med läsk och saft, kilovis med godis, kakor och bullar – är inte det också någonting vi borde debattera mer? Även det är skadligt och beroendeframkallande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min mamma köpte inte heller ut åt mig, förrutom till studenten. Det tycker jag var bra! Fast jag tror inte heller att jag skulle ha frågat mamma eller pappa för den delen.
Ja, sockret borde nog debatteras mer! Fortfarande tycker jag att det är alldeles för mycket socker i olika produkter!!! Det är ju en sak med godis. Godis väntar man ju att det ska vara socker i och det kan man ju begränsa till helgen. Men i mat... och måste det vara så mycket socker i sylt,äppelmos osv?
Vad som styrde mitt val att läsa den boken? Titeln! Jag hade inte läst något om den men titeln fångade mig direkt!
Skönt att höra att det inte bara är jag som syndat! Sockerdebatten borde komma igång snart...
Skicka en kommentar