måndag 11 maj 2009

Att tala latin med de lärde...

Jag fick ett mess i morse när jag promenerade till jobbet. Det var mamsen som undrade vad två och tre heter på latin. Det var ju hedrande att hon trodde att jag skulle veta det men tyvärr gjorde jag det inte. Läste i och för sig latin när jag gick på högstadiet i Frankrike men det var det absolut tråkigaste jag visste. Jag skyndade mig genast att glömma bort allting när vi flyttade till Sverige. Jag kan alltså inte längre räkna på latin. Fast gissa kan jag så jag svarade secundus och tertius. När jag undrade varför hon ville veta det fick jag endast ett diffust svar: ”Jag håller på att skriva en grej". Mer än så fick jag inte ur henne. Hum, snart får jag nog ett tjockt kuvert på posten igen… Ikväll var jag bara tvungen att googla lite – gillar inte frågor utan svar. Och se där, jag hade gissat rätt, eller om det nu är skollatinet som trots allt fastnat i något litet undangömt skrymsle av min hjärna.

2 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Det går absolut inte att radera gammal kunskap, hur ointressant man än tycker den är. Den limmar sig fast, med stor envishet. Det bevisar väl din lilla historia, eller hur?

Annika Estassy sa...

Hjärnan är fantastisk som kan lagra såväl nyttig som onyttig information! Fast all bildning är väl nyttig?