måndag 25 maj 2009

Ett krig jag hade glömt bort

Återigen dags för en kväll med bokgänget och på dagordningen stod Sista kulan sparar jag åt grannen, en stark och rasande skildring av en kvinnas upplevelser av kriget i Bosnien och hennes kamp för att få bort den 18-årige sonen från armén. Jag skäms men måste erkänna att jag vet så gott som ingenting om detta krig, att jag nästan glömt bort att det någonsin ägt rum. Det tedde sig obegripligt när det startade i början av 90-talet och jag minns att jag bara blev förvirrad av de olika lägren. Vem slogs mot vem egentligen? Hur länge pågick det? Och slutligen – vad slogs man om? Där måste jag verkligen läsa på, det är inte acceptabelt att veta så lite om ett krig som ritade om Europas karta. Bakläxa till mig alltså. Och till Marit Paulsen.

3 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Bakläxa till fler, tror jag, även till mig. För bara ett par årtionden sedan engagerade sig människor mycket mer i att protestera mot krig. Jag tror krigen har bivit för många och för "vanliga" - vi liksom inte orkar längre. Det har blivit ett normaltillstånd att ha några krig omkring oss. Så fruktansvärt om det är så!

Maria Björkman sa...

Vad blir det för bok härnäst för bokgänget?

Annika Estassy sa...

Det blir "Hon älskade" av Helena Henschen. Har bara ett kapitel kvar. Sedan blir det Evas nya "Lingon och lust"!
Beträffande krigen stänger man nog tyvärr av till slut, för att orka. Det märks också på att empatin för drabbade människor minskar. Läste någonstans att insamlingar för hotade djurarter får in mer bidrag än insamlingar för krigsoffer...