När barnen flyttade hemifrån försvann också ett antal resväskor, givetvis de bästa. Idag var jag tvungen att köpa mig en ny, modell mindre. Den jag haft är helt slut och dessutom måste hjulen vara gjorda i något mystiskt material för det låter förfärligt högt vilket underlag man än drar väskan över. Hela väskan blir som en enda resonanslåda. Jag överdriver inte, det är som om en tanks närmar sig. Fördelen är att alla på 100-meters håll hör när jag kommer – ingen risk att någon snubblar över väskan inte. T brukar bära den åt mig för att slippa höra oljudet. Så jag har köpt mig en ny liten resväska för en massa hundralappar. Jag rullade ut den ur butiken och det var alldeles tyst bakom mig. Samma sak när jag kom till tunnelbanan – tyst. Eldprovet var den sista biten, över asfalt och stenläggning. Inte fullt så tyst men ändå otroligt mycket mindre ljud än med den gamla väskan. Jag kunde höra koltrasten sjunga. Bara en sån sak! Plötsligt inser jag att jag inte har en aning om hur resväskan ser ut inuti, hur många fack den har osv. Jag har köpt en väska utan att öppna den! Det enda jag ville ha var en tyst väska. Så långt allt gott...
3 kommentarer:
Hahaha... den är säkert bra innuti också. Huvudsaken brukar vara det stora utrymmet och man ser ju på väskan ungefär hur stort det är. Skönt med en tyst väska!!! :)
haha, känner igen det där, det smattrar som en arme är på ingång när jag rullar fram min kabinväska, ibland undrar jag dock om tillverkaren inte gjort det medvetet, märket på väskan är "borderline" :-)
Johan D.
Underbart Johan! Men allvarligt - hur kan man döpa en väska till det?! Min heter Titan - det låter väl mäktigt?
Skicka en kommentar