T kommer in till mig med tidningen i handen:
- Michael Jackson är död.
Det var många år sedan jag slutade bry mig om Jacko men det känns ändå märkligt. En epok har tagit slut, klyschigt men sant och samtidigt logiskt – att föreställa sig Michael Jackson som pensionär går liksom inte.
För mig är Michael Jackson för evigt förknippad med nationsfesterna i Uppsala. Som jag har dansat till Billy Jean! Och visst visade svensk tv i början av 70-talet en tecknad serie med The Jackson Five? Måste ha sett den under ett av mina sommarlov i Sverige. Handlingen minns jag inget av, men väl musiken!
Jag vet fortfarande exakt var jag var (på balkongen) och vad jag gjorde (solade) när mamsen berättade att Elvis dött. Kommer dagens tonåringar att minnas på samma sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar