tisdag 14 juli 2009

Jag snickrar alltså finns jag

Vi får ibland frågan om vi inte skulle vilja ha en större stuga än den vi har. Svaret blir alltid ett "i teorin ja, i pratiken nej". Större hus kräver nämligen mer skötsel och underhåll och vi vill göra annat när vi är lediga. Jag har märkt att detta synsätt är lite tabu i Sverige. En riktig man är den som ägnar all sin tid åt att bygga och renovera, samt har en verktygslåda stor som en Amerikakoffert. Hantverkare är idoler som bjuds in till kändisfester och premiärer.
Hur många TV-program har inte hyllat den händige snickaren? Det började med Martin Timell och fortsatte med en till synes aldrig sinande skara nya namn.
Nu läser jag i SvD att en av de stora anledningarna till att folk säljer sina fritidshus är att ägarna inte orkar med att underhålla dem. Då pratar vi inte om gamla människor utan om folk som helt enkelt vill göra annat. Kan detta vara tecken på ett trendbrott?

2 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Jag hoppas verkligen det. Att ingenting kan få vara där det är, utan allt måste förändras! Vi har grejor som skulle behöva göras i vårt hus också, inget akut men dock. Vår filosofi är att det blir gjort när lusten kommer (hos Bosse främst, eftersom det är han som åker på att göra det mesta). Det blir liksom bättre då!

Annika Estassy sa...

Vi gör det till vårt motto också - vi gör det när lusten faller på!