torsdag 16 juli 2009

Min bubbla

Var exakt tar dagarna vägen? Jag lever i en bubbla just nu, Vätöbubblan. Där finns inga bekymmer, bara avkoppling och skönt umgänge. Jag kastar ett öga ibland på tidningsrubrikerna och konstaterar att det nog råder nyhetstorka – svininfluensan har dammats av igen. T frågade mig igår kväll vad jag ägnat dagen åt och när jag skulle berätta insåg jag att vi egentligen inte hade gjort någonting särskilt, men det var redan kväll och nyss hade det varit morgon... Teven tittar jag inte på eftersom ungdomarna ockuperat loftet där den finns. Istället sitter svägerskan och jag på altanen och njuter, läser och pratar. Detta med att prata kan vi tydligen göra hur mycket och länge som helst. Och så skrattar vi mycket också. Och promenerar. Och lagar goda luncher och middagar åt magar hungriga som vargar. Sjön suger heter det och man behöver tydligen inte ens vara på den för att aptiten ska stimuleras. Olivoljan är snart slut – det märks att jag har en spanjorska i huset. Men, allt härligt har en ende och idag är det dags för dem alla att ta bussen tillbaka till stan. De vill inte men måste och det är så det ska vara – man ska lämna festen när den är som bäst. De kommer att längta tillbaka hit och det är bra.
T som inte längre står ut med att vara alldeles ensam i stan kommer upp redan ikväll och jobbar på distans i morgon. Hellre isolerad med datorn i en friggebod med sjöutsikt än nästan ensam på ett ödsligt kontor där man stängt av espressomaskinen...

2 kommentarer:

Pia sa...

Låter som Du har en njutningsbar tillvaro! Ta vara på den och stoppa in den i själens gömmor för att ta fram den när Du som mest behöver den sedan när livet rullar på i expressfart igen!

Kram!

Annika sa...

I will Pia, I will!