fredag 14 augusti 2009

Att vara man idag

Vad är en modern man? SvD:s Idag-sida har ett intressant tema om manligt & kvinnligt där just det manliga lyfts fram via några manliga bekännelser. Vad innebär det att vara man idag? Vilka är männens förebilder? Vad händer med männen när kvinnorna emanciperas? Del 1 i serien fick mig att reagera – den till synes perfekte mannen blir dumpad av sin hustru och är nära att gå under på kuppen. Inte för att han förlorar hennes kärlek utan för att det var hon som gjorde slut och inte han. Hans ego får sig en ordentlig törn och plötsligt står han där ensam med barnen och de hushållssysslor som hustrun dessförinnan skött ensam, utan hans hjälp. Han hade ju så mycket roligare saker att göra... Han löser det genom att anställa en au-pair... Och så försöker han dejta igen. Så småningom hittar mannen och hustrun tillbaka till varandra. Det var väl bra. Antar jag. Varför lämnar då artikeln lite utav dålig smak i munnen?
Då var det mer intressant att läsa om Bob Hanssons funderingar. Där fanns ett helt annat djup.
Jag är kvinna och jag har uppfostrat en son och jag har hela tiden försökt att vara medveten om de olika könsrollerna, inte bli stereotyp. Huruvida jag lyckats få honom på rätt spår eller inte lär väl framtiden visa. Idag jobbar han i varje fall som förskollelärare, ett yrke han stortrivs med. Inte det manligaste av yrken kanske men ett nog så viktigt. Lite stolt är jag allt...

7 kommentarer:

Anders sa...

Den där kanotkillen kan man ju inte säga är särskilt representativ, det kändes lite som att han låg väl nära gränsen för narcissistisk personlighetsstörning. Intressant artikel, men inte särskilt allmängiltig.

Angående Bob H-artikeln - jag tror den absolut vanligaste anledningen till att en man börjar fundera över hur man ska vara som man är om det går dåligt att attrahera kvinnor, eller om man inte lyckas få varaktiga förhållanden. Män som misslyckas kan uppleva att kvinnor säger att de vill ha en mjuk jämställd man, men ändå attraheras av traditionell manlighet. En man som uppfostrats till att vara mjukare och lämna utrymme åt kvinnor kan känna sig lite blåst när de känner att det sättet att vara inte fungerar för att vinna kärleken. En variant av det gamla talesättet att snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor...

Annika sa...

Det är väl den ekvationen som är den ultimata - en "snäll" man som lämnar utrymme åt kvinnor samtidigt som han har en självklar och tydlig manlighet. Inte det lättaste när man är ung och "ofärdig". Och kvinnor måste också bli bättre på att inse vilken typ av man som får dem att må bra. Vare sig jag eller kvinnor i min omgivning skulle idag välja en typ som kanotkillen,aldrig. Men några av oss hade kanske gjort det när vi var yngre och inte visste bättre...

Evas värld sa...

Nu måste jag rota i min tidningshög efter kanotkillereportaget som jag missat. Senaste numret av M pläderar för att kvinnor 50+ är glada åt att få leva ett eget liv, gärna särbo, inte sambo, säger de och det är väl en yttring av att deras jämnåriga fd-män inte hängt med i utvecklingen kan man ana... Och det skulle nog vara en väldigt speciell man om jag skulle få för mig att dela hus och hem en gång till...Men nu ska jag leta Svenskans artiklar

Annika sa...

Gör det Eva så får vi se vad du tycker om "kanotkillen"!
Har köpt senast M men inte hunnit läsa den ännu. Ska bli spännande...

Anders sa...

Jo det är väl det som är det svåra för pojkar/män att få till en bra mix mellan de sexiga egenskaperna från machomannen och de sympatiska från mjukismannen. I ungdomen är erfarenheten att tjejer hellre kompromissar med de sympatiska sidorna än machoegenskaperna. För en kille blir det ett enklare liv att börja i macho-änden för att kunna få lite erfarenhet av tjejer och sen mogna och därmed lägga på en del mjuka sidor. Den som börjar som en mjukis får ingen erfarenhet av tjejer och får därför svårt att utveckla både självkänsla och de egenskaper som kvinnor finner sexuellt attraktiva. Man kan förstås ändå inte begära att tjejer/kvinnor ska ändra sina sexuella preferenser, det är bara att anpassa sig eller hamna utanför. Därför oroar jag mig mer för pojkar som verkar allt för mjuka och försiktiga än de som är lite i överkant macho - jag vill ju att det ska gå bra för dem i livet.

Annika sa...

Intressant Anders! Och det är de mjuka pojkarna som suckar över att tjejerna bara ser dem som mycket bra kompisar och istället faller för de tuffa, mer spännande typerna. Det är inte lätt att vara man heller!

Tom sa...

Anders, det där sade du bra.