lördag 17 oktober 2009

Feel good

Idag var det T:s tur att förnya garderoben och vi hamnade givetvis på Massimo Dutti. Det känns alltid som om jag leker med barbiedockan Ken när vi ska handla kläder åt T. Jag plockar fram det ena efter det andra och han går lydigt in i provrummet och gör det man gör i ett provrum. Han är tålmodig måste jag säga och står så snällt när jag hänger på honom tröjor och skjortor och halsdukar. Den unge manlige expediten skrattade lite åt oss men konstaterade också att T inte såg ut att må alltför dåligt. Sedan upptäckte jag att jag hade kvar en av mina julklappar från förra året, ett presentkort på NK. Det har jag inte längre.
Slutligen smet vi in på Saga och såg en riktig feel good rulle, Julie & Julia. Den ska vara den sanna historien om Julia som bestämmer sig för att laga alla recepter i Julies kokbok på ett år och att blogga om det. Paris och Frankrike är så otroligt romantiserade i filmen att t.o.m. Paris illaluktande tunnebana blir charmig! Och det lagas mat, och det äts mat, och det pratas mat så att man blir alldeles utsvulten. Jag blev riktigt inspirerad och ville direkt hem för att laga en Boeuf Bourgignon. Men T hann före – han har nämligen upptäckt att vi har en lergryta. Jag har haft den i många år men hade helt glömt bort dess existens. Nu ska den tas i bruk igen – det blir fläskfilé med diverse rotsaker. Men jag har inte glömt min Boeuf Bourgignon...

8 kommentarer:

Evas värld sa...

Du skulle allt vara med T här i Vietnam och leda honom omkring till olika skräddare :)
I love it - skräddarbesöken!

Annika sa...

Åh Eva, vad härligt det låter! Vår reslista är hur lång som helst och där ingår Vietnam. Jag kanske ska skicka dig hans mått? :D

Jenny sa...

Vilken kul filmidé! Den vill jag se! Älskar alla filmer med Meryl Streep - favoriterna är nog Timmarna och Broarna i Madison County.
Här hemma blir det Coq au Vin till middag. Bon appétit!

Annika sa...

Vet du Jenny att Coq au vin var min absoluta favoriträtt under hela min barndom! Och Broarna i Madison County fick mig att gråta så mycket att jag skämdes.

Jenny sa...

Jag med...grät så jag skämdes alltså.

Maria Björkman sa...

OK, det är lika bra jag erkänner. Jag läser bloggar baklänges. I din förra blogg frågade jag om du sett filmen, och sen om jag hit. Suck.

Jag grät också floder till Broarna i Madison County. Gör fortfarande, om någon frågar.

Annika sa...

Man får läsa bloggar baklänges Maria! Och man får gråta på bio eller i tv-soffan också. Man får faktiskt det mesta.

Pia sa...

Jag har också en bekännelse att göra... jag läser bloggar baklänges och jag grät floder när jag såg Broarna i Madison County.
Meryl Streep hör till mina absoluta favoritskådespelerskor, så den filmen blir nog ett måste i höst.