Från en dag till en annan är den omöjlig att styra. Igår var den precis lagom, idag skymmer den sikten. Luggen. Jag förstår inte hur hårmodeller står ut med att ha hår som hänger över halva ansiktet. Jag gör det definitivt inte, jag får panik.
Min frissa hade inte tid att ta sig an mig förrän om tre veckor. “Tre veckor!” skrek jag nästan och hotade att själv ta till saxen. Det fick jag absolut inte göra, inte under några villkor. Hon minns fortfarande hur jag såg ut sist jag gjorde det… Så i morgon ska jag ringa och se om hon hinner med mig mellan två kunder. Först tar vi luggen, sen tar vi resten…
4 kommentarer:
Precis så är det med lugg, det bara händer inom loppet av en natt. Jag blir desperat ibland och tar till saxen, det måste jag erkänna
Inte bara luggar som beter sig på det viset! Kortklippta nackar och polisonger är lika jobbiga. Försöker låta min lugg växa in i det andra håret... gissa om det kliar i fingrarna ibland?!
Visst är det konstigt att det händer bara över en natt?! Det är likadant här, man bara vaknar och känner att det är dags för klippning - NU!
Detta är bevisligen ett fenomen som det forskats alldeles för lite i! :D
Skicka en kommentar