fredag 6 november 2009

När livet blir till en såpopera

K behöver tala med en klar hjärna säger hon när hon ringer. För hennes skull hoppas jag att min är det. Allt hon varit med om den senaste tiden är så osannolikt att hon bestämt sig för att skriva ett filmmanus om det. Eller såpopera. Som terapi. I hennes fall överträffar verkligheten dikten med flera hundra hästlängder. Hennes berättelse innehåller allt man kan tänka sig av otrohet, svek och lustar. I morgon tar jag ut K och min förhoppningsvis klara hjärna på en kondisvandring och lämnar T hemma en stund; jag tror inte att han orkar med så mycket dramatik på en och samma gång.

2 kommentarer:

Evas värld sa...

Jamen så är det med passion, kärlek och svek, vad man än httar på som författare så finns det någon som kan berätta otroligt mycket mer dramatiska saker ur verligheten...
En bra vän är det bästa som finns i K:s läge!

Annika sa...

Eva jag lovar dig att allt som K berättat om skulle inte ens den mest fantasirika hjärnan kunnat hittat på!