torsdag 19 november 2009

Svindlande höjder

Jag älskar höjder, det gör inte T. Jag minns en gång i början av vår relation när jag föreslog att vi skulle gå till Gondolens bar. Redan i hissen började T bete sig underligt. En drink senare var han så blek och stressad att jag undrade om det möjligen fanns en för mig okänd hustru någonstans i närheten. Till slut "erkände" T att han led av svår svindel och inte klarade av att befinna sig för många våningar ovanför marken. Att bo högre upp än tredje våningen är obehagligt för honom, ju högre upp, desto värre. Att flyga är dock inget problem, det är markkontakten som utlöser svindeln.
Så vi undviker skyskrapor T och jag, väljer bort fönsterplatser om vi är lite högre upp, samt bor på nedre botten. Till Gondolen går vi inte mer, inte heller till några Sky bars. Det är inget större problem. För det mesta.

När T ringde mig från Hotel Ariadne i morse och berättade att han var tvungen att ta hissen upp 17 våningar för att gå på en kurs, förstod jag direkt hur han kände sig. För honom är detta helt enkelt mission impossible, särskilt när hissen är en modern variant av glas. Han fick åka tillbaka till jobbet. Pinsamt tyckte en olycklig T. Inte alls, svarade jag. Alla har vi våra egenheter, det är ju de som gör oss unika. Och visst dras vi alla med våra små och större fobier?

11 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Jag förstår PRECIS hur han känner sig, arma T! Jag har också höjdskräck, som tar sig egendomliga uttryck. En tvingande känsla att hoppa, vinglighet etc. Glashissar på hotell är skräcken, men jag klarar det nog bättre än han. Jag gör det, med hjärtat i halsgropen och en känsla av att totalt förlora kontrollen.

Jag har inga problem att vistas högt upp i hus etc, bara jag slipper gå fram till balkongkanten eller så!

Annika sa...

Stackars dig!
Det är tydligen skillnad mellan höjdskräck och svindel. Höjdskräck är en rädsla medan svindel har en fysiologisk orsak, någonting med att balanssinnet tappar sina referenspunkter. Jag tror att T har lyckats få båda varianter...

Evas värld sa...

Förstår T. Jag kan lätt känna svindel högt upp. Men jag klarar det bättre än att åka rulltrappa djupt ner, det är fasa. Och jag tror inte att det är skräck för kontakt med mitt undermedvetna, som en vän försökte förklara denna fobi med.

Pia sa...

Knepigt det där! Jag försöker tänka efter hur jag är själv... får en lätt svindelkänsla på höga höjder och vid höga balkongräcken, men brukar vänja mig.
Har de senaste åren sagt att jag ska hoppa fallskärm någon gång innan jag dör... men tror att jag skulle svimma vid tanken på att hoppa ut från planet. Får se! :)

Annika sa...

De flesta känner nog som du Pia, det svindlar till ett ögonblick sen vänjer man sig, dvs att balanssinet få ordning på det hela. Men för vissa människor blir det inte så utan balanssinnet lyckas inte rätta till det. Att ha en fast punkt under fötterna samtidigt som nästa referenspunkt är långt under dig och du dessutom inte har någonting på sidan om, gör att systemet tilltar och det känns riktigt obehagligt. Hjärnan lär sig det och reagerar sedan i förväg så att säga, man känner rädsla inför det obehag som väntar. Höjdskräcken är ett faktum.
Jag tycker sånt är intressant! :)
Hoppa fallskärm... Jag tror att jag avvaktar lite!

Eva, nej, jag tror inte heller att du är rädd för ditt undermedvetna hur bra det än låter!

Anonym sa...

det finns inget bättre än att kasta sig ut från en hög höjd med ett gummiband runt vristerna, bästa kicken någonsin :)


// johan

Annika sa...

Hörde faktiskt talas om någon som botade sin höjdskräck med ett sånt hopp! Han måste haft ett starkt hjärta...

Cecilia N sa...

Jag glömmer "för jämnan" att jag är höjdrädd. D v s jag klättrar glatt upp i fågeltorn och andra utkikstorn ... och så kommer jag på det! Ja just det ... det här gillar ju inte jaaag ... *pip*

Jag har blivit bättre. På att komma ihåg, i förväg.

Annika sa...

Aj då Cessi...
Men på sätt och vis är det kanske bara bra - du hinner se lite utav världen ovanifrån innan minnet gör sig påmint! :D

Jenny sa...

Min egenhet, fobi, är att jag är flygrädd men ändå flyger, när jag måste, vilket brukar vara 1-2 ggr om året. Jag torterar till och med mig själv genom att beställa flygresor för att jag tycker att jag borde se mer av världen (för mig är världen Frankrike). Jag kan oftast hantera flygrädslan, men om något gör mig misstänksam, ja då är jag beredd att kliva av planet - naturligtvis innan det har lyft. Nu har det aldrig hänt, men det har varit nära ett par ggr. Däremot är jag inte det minsta höjdrädd.

Annika sa...

Och jag Jenny är inte speciellt förtjust i spindlar. De har så rysligt många ben och man vet aldrig åt vilket håll de tänker springa - eller hoppa!